måndag 29 april 2013

Familjefiske

Jo, vad gör man som pappaledig fiskenörd efter en lång envis vinter när fiskesuget är enormt? Tid finns det hur mycket som helst av, bara dottern är nöjd. För två veckor sedan försökte jag mig på ett första färnapass, med fokus på en nöjd Emilia istället för fisket givetvis. Det gick över förväntan, ett 8-timmarspass var inga som helst problem för henne, värre var det för mina axlar eftersom hon fick sitta rätt mycket i bärselen på min mage medans jag fiskade! (Hon är 11 månader och kan inte gå än) Färna fick jag ingen heller för den delen, men plötsligt insåg jag vilka möjligheter som öppnar sig.


Förra veckan blev det ett 3-dagars hembesök hos mina föräldrar och bror som bor i Kalmartrakten, eller närmare bestämt Ålem. Nu fick diverse fiskeprylar följa med och det blev åtminstone några timmars fiske varje dag. Hon fick börja med att bevittna sin första havsöring och abborre, om än i beskedliga storlekar. Dock lika påtagligt nöjd med att följa med pappa och undersöka allt roligt som finns längs stranden av en å. Båtfiske var heller inget bekymmer, dessutom slipper pappa bära i bärsele vid varje förflyttning, skönt!

 
På hemvägen stannade vi till en halvdag för att fiska färna igen, och nu var dem åtminstone lite samarbetsvilliga. Vi fick till en början några stycken men inga av intressant storlek, åtminstone inte i pappas ögon. När vi fiskat klart och packat ihop spöna slänger jag i ett helt gäng brödbitar som vi följer på vägen tillbaka till bilen. Efter en bit stiger en färna och suger i sig flera bitar. Fisken ser bra ut och jag kan förstås inte låta bli att tackla upp ett frilinespö igen. Dessvärre slängde jag i ganska många bitar och färnan följer nu bitarna en bra bit nedströms. Med Emilia på magen, färnaspöt i ena handen och håven och brödet i andra näven jagar vi nu färnan nedströms som slurpar i sig flera bitar, varje gång till Emilias högljudda förtjusning!  Jag försöker tysta henne och istället få den krokförsedda brödbiten i position. Mod alla odds skrämmer vi inte färnan som till slut, en bra bit nedströms, suger i sig rätt brödbit! Efter en god fajt kan jag landa en grov, och i ordets rätta bemärkelse välmatad färna, som får avsluta dagen. Det fattas några cm för att vara en riktig storfärna, men den klockar i alla fall in på 2540 och nöjda vänder vi hemåt.
 
 
Efter att teamet vårfixat Bennys båt i lördags fick jag med mig hela familjen på lite gäddfiske igår söndag. Ett pass flötestrolling fick det bli, men fisket var trögt. Vi fick ingen gädda alls! Dock ytterligare en trevlig dag på sjön där höjdpunkten blev ett gott strandhugg med korvgrillning mitt på dagen.
 
 
Verkligen roligt att kunna komma iväg så här. Gör man det bara på hennes premisser och inte sätter fisket i fokus så blir det riktigt trevliga fisketurer, även om storfångsterna uteblir.