Efter lite vacklande vindprognoser och en uppskjuten start kastar vi loss i Hunnebo på sena förmiddagen i torsdags. Efter en behaglig resa ut och lite rekande på plats börjar vi fiska på en intressant kant på drygt 400 meters djup. Nästan ingen vind men lagom med ström gör det ganska enkelt att få båten i exakt läge för att pricka de små områdena i branten som ser mest intressanta ut. Färska makrillagn toppade med Gulp rusar ner mot botten. Redan i första släppet hugger en fin lubb på 10,5 kg Leifs makrill, och andra nersläppet är inte mycket sämre med en 10,1 kgs.
Lubb 10,5 kg
Fisken är verkligen igång och de kommande 16 timmarna fiskar vi på bara två ankringar. Det blir mycket effektiv fisketid när man slipper de tidsödande omankringarna. En dubblé med gråsejar om 7,8 och 5,3 kg ger en bra fajt för Leif. Det fortsätter med några skapliga blåkäxor upp till 750 till Leif, men det är bara början.
Gråsej 7,8 kg
Strax efteråt får Per ett rejält hugg efter att vi släppt några meter ankarlina. Nytt PB på långa 17,5 kg! Inte långt senare drar Benny i en ordentlig blåkäxa. Den stentuffa fajten som bjuds kan ha sin förklaring att det hängde med 19,6 kg långa på köpet... Den väl kämpade minihajen väger in på 840 gram. Det känns som om många av de större långorna härute väger runt 18-19 kg. Detta är vår sjunde över 17,5 men än så länge fattas det fyra hg till 20 kg.
Långa 17,5 kg
Blåkäxa 840 gram
Långa 19,6 kg
Hur som helst, snart är det Pers tur att få en riktigt fin blåkäxa. Till sjöss indikerar vågen att det kan vara nytt svenskt rekord, så vi sparar fisken som dagen efter väger 875 gram på krönt våg.
Blåkäxa 875 gram
När det mörknar klingar nappintensiteten ut något och Per och Benny kryper till kojs för en stunds vila. Vinden ökar något lite och efter en justering av ankarlinans längd hamnar vi i ett intressant område för rocka, som med fördel fiskas just under dygnets mörka timmar. Strax före midnatt får Leif ett halvförsiktigt napp. Efter att väntat extra länge svarar det bara tugnt och sävligt när mothugget sätts in. Rocka, ingen tvekan! När fisken dyker upp i pannlapans sken i den mörka natten och kan lyftas ombord går glädjen inte att ta miste på. Med undantag för en mindre rocka som Benny fått tidigare år är det rockorna som både lockat och gäckat oss mest de sista åren när vi styrt ut mot Skageracks djup. Äntligen är isen bruten. Vi börjar med att mäta den till 123 cm, en längd som vid senare koll visar sig vara den längsta vitrocka som någonsin är fångad i Sverige. Vikt 10,3 kg, relativt lite i förhållande till längden men vi är förstås ruggigt nöjda. Benny har sovit klart nu och snart är tre tackel i sjön igen. Nästa fisk krokar Stefan och är lika sävlig den, och visst kommer ytterligare en Rocka upp! Vikt 9,75 kg.
Vitrocka 10,3 kg
Vitrocka 9,75 kg
Tyvärr ändrar sig sedan vind- och strömförhållandena lite, men tillräckligt för att båten och våra tackel inte längre ligger kvar i det lilla området som gett oss rockorna. När nästa fisk istället blir en långa på 10,4 kg till Leif, fullbordar han sin femte art över regg på mindre än 12 timmars fiske.
Långa 10,4 kg
Nu tar Leif över kojplatsen för en stunds vila, men vaknar mindre än två timmar senare när det dunsar i däcket ovanför och Stefan tjoar som bäst. Långa på 14,8 kg.
Långa 14,8 kg
Fisket fortsätter med en del mindre lubbar och blåkäxor, men det känns lite trögare nu. Vi ankrar om, och visst nappar det men forfarande mest smålubb nu. Över norska kusten växer sig åskmolnen allt mäktigare och när det frampå eftermiddagen börjar blixtra ute till havs, om än på betryggande avstånd, så bestämmer vi oss för att vara nöjda för denna gången.
Benny tillbringar ytterligare tid på kusten, och nästa helg åker hela teamet till Norska Langesund för en dryg veckas fiske. Veckan avslutas med Langesunds fiskefestival, där vi förstås ska göra vårt bästa för att försvara fjolårets teamseger. Ska bli riktigt kul att sammanstråla med alla andra fisketokar, fiska och ha det trevligt i underbara Langesund.
